Det är inte lätt att med några korta ord redogöra för den tro som genomsyrar hela livet. Men det är en bra utmaning att göra det, och en bra utmaning att läsa det och fundera över sin egen tro.

Livet i tron består till stor del av djupa, personliga erfarenheter. Upplevelser av alltings skönhet och harmoni. En förvissning om att man är skapad och älskad av Gud. Erfarenheter av sina egna tillkortakommanden och i många fall oförmåga att göra det som är gott. Men också en djupt rotad övertygelse att det som skedde på korset när Jesus dog har betydelse också för mitt eget personliga liv. Bekännelse av synd som leder till vissheten av att vara förlåten och accepterad, trots allt. En längtan att leva på ett riktigt sätt, och en frustration över att det är så svårt. Förtröstan och trygghet inför det som väntar efter döden. Allt detta kan rymmas i erfarenheten av tron.

Men tron har också en förståndsmässig sida. I den ingår en tro på Gud som skapare av himmel och jord. Vi tror på Jesus Kristus som Guds son, korsfäst, död och begraven för våra synders skull. Men också på hans kroppsliga uppståndelse från det döda. Och att just detta är grunden till att vi kan få gemenskap med Gud. Vi tror också att den Helige Ande kan och vill påverka våra liv och hjälpa oss i våra dagliga uppgifter. Allt detta finner vi i Bibeln, som är Guds ord till oss och som är auktoritet i frågor om den kristna tron. Mer om trons tankemässiga grund och innehåll finns här.

Att vara kristen och leva i gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus är ett liv på ett annorlunda sätt. Det är inte längre, jag, mig och mitt som står i centrum. Istället är det Gud som är i centrum för livet. Det är ett liv i omvändelse, och det påverkar livsstilen och de val man gör i livet.

Den kristna trons innehåll sammanfattas i den urgamla trosbekännelsen som läses i kyrkor över hela världen.